Mikroplast har hittats i hela människokroppen - här är vad du behöver veta

31 Maj 2024 2865
Share Tweet

Mikroplaster har hittats nästan överallt på jorden, från avlägsna delar av Arktis till dricksvatten.

Och enligt en mängd ny forskning har dessa plastbitar även upptäckts inuti oss - i njurarna, levern och på andra ställen i kroppen.

Mikroplaster varierar från 5 millimeter i diameter, ungefär tjockleken på ett blyertspennspets, till 1 nanometer. Nanoplaster, som också har hittats i människor, är ännu mindre och potentiellt farligare.

Även om forskning om plastens inverkan på hälsan fortfarande är i ett tidigt skede, har forskare blivit allt mer oroade över ämnets potentiella effekter.

Här är de platser där man hittat plast som experter är särskilt bekymrade över.

En studie publicerad 2022 visade att forskare hade upptäckt bitar av mikroplaster i nästan 80% av de 22 friska personer som hade fått blod tagna. Några månader senare bekräftade forskare förekomsten av mikroplaster i mänskliga lungor.

Med tanke på att plastfragment finns överallt i luften, tror forskarna att lungorna ofta är ingången för mikro- och nanoplast i kroppen.

"Nanoplaster kommer att tränga djupare in i kroppen," säger Mary Johnson, MD, PhD, forskare specialiserad på miljöhälsa vid Harvard T.H. Chan School of Public Health. "De större partiklarna fastnar i lungorna, men allt som är 2,5 mikrometer eller mindre kan komma in i blodet via lungorna."

Väl inne i kroppen kan plastpartiklarna cirkulera och ansamlas i vävnader.

En studie publicerad iNew England Journal of Medicine i mars avslöjade att forskare inte bara hade upptäckt mikro- och nanoplast i arteriernas plack, utan att personer som hade plast i sitt arteriella plack hade en större risk för stroke eller hjärtattack i framtiden.

Forskningen inkluderade 257 personer som behövde ta bort plack från sina karotider, blodkärlen på sidorna av halsen som för blod och syre mellan hjärtat och hjärnan.

På grund av denna uppbyggnad löpte alla i studien redan en högre risk för hjärt-kärlsjukdom, stroke och död. Men efter tre år fann forskarna att 60% av deltagarna som hade mikro- och nanoplast i sitt plack var 4,5 gånger mer benägna att ha haft en stroke eller hjärtattack, eller att ha dött av någon orsak. Detta var efter att de justerat för andra riskfaktorer, såsom en persons ålder och om de hade typ 2-diabetes.

"Jag vet inte hur mycket läskigare det kan bli", sa Johnson. "Det hittades inte bara i plack, utan det var förknippat med en ökad risk för stroke, hjärtattack och död."

Även om studien visade en koppling och inte bevisade orsakssamband, sade Johnson att forskningen markerade en betydande milstolpe. Det antyder att plast detekterad år tidigare kan kopplas till framtida hälsoutfall - något som tidigare endast visats i laboratoriestudier.

I en studie publicerad i januari 2021 hittade forskare mikroplaster i fyra av de sex moderkakor de analyserade. Tre år senare undersökte ett annat team 62 moderkakor och fann nanoplast och mikroplast i vart och ett.

"Moderkakan kommer att utsätta fostret för dessa föroreningar och möjligtvis medföra långsiktiga effekter på utvecklingen av olika organ och biologiska system", sade Jacques Robert, PhD, professor vid University of Rochester Medical Centre's Department of Microbiology and Immunology.

Forskningen är fortfarande för ny för att exakt bestämma vilken effekt, om någon, plast i moderkakan har på fostrets utveckling. Men Robert sade att dessa plastpartiklar kan påverka ett barns immunsystem, vilket kan öka deras risk för allergier, främja inflammatoriska och autoimmuna sjukdomar och göra dem mer mottagliga för infektioner.

Forskning har visat att nanoplastpartiklar som har sväljts kan korsa blod-hjärnbarriären, som skyddar hjärnan från gifter. Hittills har forskare bara undersökt detta hos möss och funnit mikroplaster i hjärnorna hos möss som matats med polystyrennanopartiklar.

"Att hitta plastskräp i centrala nervsystemet väcker frågor om den potentiella påverkan på hjärnfunktionen, inklusive minne och beteende, samt plastens inverkan på sjukdomar som Alzheimers," sa Robert.

Garcia säger att även om det är viktigt att begränsa mängden plast vi använder, är det praktiskt taget omöjligt att helt undvika exponering för mikroplaster.

"Det har gått förbi den punkten", sa han. "Det är så allmänt förekommande i vår miljö, det finns inte mycket vi kan göra för att helt undvika det."

Even if we stopped producing plastic today, he added, the 8.3 billion metric tons produced since the 1950s would still be breaking into tiny pieces that infiltrate our environment and bodies.

The reassuring news is that researchers are pushing forward to determine how microplastics affect health.

“We are investigating this so we are all aware of what it’s doing,” Garcia said. “Down the line, if there are any policies that need to be put in place, we want to come from a data-driven source so we can say, ‘this is what we are seeing, what can we do to ensure we have a better future?’”

Moving forward, Johnson said researchers need to work together to standardize how everyone is measuring microplastics and nanoplastics in human tissues.

“There is not one gold standard that’s realistic to be able to replicate yet,” she said, noting that replication of studies such as the plaque one will be key for establishing whether there is a clear link—rather than an association—between plastic and health outcomes.

Future research will also need to examine the mechanism behind how microplastics might damage human health.

Robert said one hypothesis is that cells are unable to metabolize plastic, which may disrupt their ability to carry out duties and cause inflammation that leads to everything from Alzheimer’s disease to a heart attack.

Marcus Garcia, PharmD, a fellow at the University of New Mexico Health Sciences Center Department of Pharmaceutical Sciences, told Health he wants to see research assessing how specific types of plastic—or the chemicals that make them—affect health outcomes. 

“The dose is the poison,” he said. “At what level is it okay for us to have this accumulation? We need to know: At what levels do these create health conditions?”


RELATERADE ARTIKLAR