Att behandla människor med COVID-19 virtuellt—istället för personligen—kan hjälpa att lindra påtryckningen på vårdgivare och faciliteter samtidigt som sjukdomen hanteras säkert. Forskning har visat att telemedicin har erbjudit en lättnad för vårdgivare, kliniker och sjukhus över hela USA.
Telemedicin är ett sätt för vårdgivare att behandla dig virtuellt. Du kan använda din telefon eller laptop för att kontakta en vårdgivare. Att övervaka sjuka människor på distans kan effektivt behandla symptom och förhindra onödig sjukhusvård.
Telemedicin är användningen av tvåvägskommunikationsteknik, som videochattar och textning, för att erbjuda vård på distans. Denna praxis var mindre vanlig innan COVID-pandemin började 2020, särskilt bland personer vars tillstånd krävde personlig övervakning.
Olika framsteg har förändrat landskapet och lett till en betydande ökning av acceptans för denna typ av vård. Social distansering krävde en mer omfattande användning av telemedicin. Data från det globala konsultföretaget McKinsey & Company visade att användningen av telehälsa var 38 gånger högre än innan pandemin bröt ut.
University of Iowa Health Care system lanserade ett telemedicinprogram i mars 2020. Programmet övervakade noggrant personer smittade med COVID på distans för att förebygga ansträngningen på sjukhuset.
Frekvensen av besök baserades på hur personer mådde och deras risk för svår sjukdom. ”Jag kunde se en patient längre ner på hallen och en fjärrpatient och få en bättre känsla för vem som behöver komma till sjukhuset,” berättade Andrew Bryant, MD, klinisk biträdande professor i internmedicin vid University of Iowa Carver College of Medicine, för Health.
De virtuella besöken med vårdgivare upphörde efter att personer uppfyllde tidigare riktlinjer för avslutandet av isolering. Centers for Disease Control and Prevention (CDC) rådde tidigare att du ska sluta isoleringen 10 dagar efter att ha fått ett positivt test eller utvecklat symptom och att du inte haft feber på 24 timmar.
Programmet hjälpte till att förebygga sjukhusvård och, slutligen, skyddade sjukhusresurserna. Fler än 1 100 personer deltog i hemövervakningsprogrammet, och endast 6,2% av personerna—de flesta identifierade som högrisk—vårdades inom en period på tre och en halv månad. Cirka 1,2% krävde inläggning på intensivvårdsavdelningen (IVA).
Telemedicin har visat sig öka tillgången till vård, hantera sjukdomsspridningen och minska kostnaderna. Det är också ett bekvämt alternativ för personer som bor på landsbygden eller inte enkelt kan resa för att träffa en vårdgivare personligen.
Forskning har visat att telemedicin hjälpte till att minska spridningen av COVID, delvis genom att eliminera den tid du tillbringar i väntrummet. Du kan vara i riskzonen för att sprida eller smitta dig med en smittsam sjukdom, som COVID eller influensan, när du är nära andra. Telemedicin gör att du enkelt kan hålla distans till andra, vilket är särskilt hjälpsamt för äldre eller personer med ett svagt immunsystem.
Det har varit en ökad acceptans för detta tillvägagångssätt bland vårdgivare, tillsammans med en ökad konsumentvilja att delta i distansvård. Regulatoriska förändringar möjliggjorde större tillgång till denna typ av behandling under COVID-pandemin.
Pandemin möjliggjorde hybrida virtuella/personliga vårdsmodeller för att förbättra tillgången till vård och prisvärdhet. Till exempel har Centers for Medicare & Medicaid Services utökat sina ersättningsbara telehälsokoder för vårdgivare. Medicare och Medicaid kommer att täcka telehälsotjänster fram till den 31 december 2024. Endast landsbygdsområden i USA kommer att behålla täckning för de flesta telehälsotjänster tills detta datum.
Telemedicin kan minska flera kostnader associerade med personliga besök. Forskning har visat att personer som träffar vårdgivare på distans har minskade kostnader för barnomsorg och resor. Du kan också enkelt boka en telehälsotid så att du inte missar arbete eller skola.
Forskning har visat att telemedicin hjälper människor att få vård tidigare, vilket minskar risken för svår sjukdom som kräver sjukhusvård. En översikt publicerad 2021 fann att telehälsotjänster kan minska sjukhusvård med så mycket som 23,4%.
Att på distans övervaka svagt eller måttligt sjuka personer frigör också sängar på sjukhus för dem som är svårt sjuka eller behöver personlig övervakning. Detta hjälper till att minska påtryckningen på vårdgivare och faciliteter.
Telemedicin kan ha vissa nackdelar jämfört med personliga besök. Det kräver tillgång till kostsam utrustning, tillåter inte vissa diagnostiska eller förebyggande tjänster, och täcks kanske inte av alla försäkringsplaner. Det kan också väcka integritetsfrågor eller tekniska problem.
Telemedicin kan vara dyrt eller otillgängligt för personer som inte har försäkring. En studie som publicerades 2023 fann också att låginkomstsamhällen kanske har lägre tillgång till distanssjukvårdstjänster. Forskarna fann också att personer som var arbetslösa var 15% mindre benägna att använda distanssjukvårdstjänster än de som var anställda.
Distanssjukvårdstjänster varierar från stat till stat. Vissa stater kräver till exempel att du besöker en vårdgivare personligen för receptbelagda mediciner. Forskning har visat att vissa försäkringsplaner inte täcker distanssjukvårdstjänster om din vårdgivare är belägen utanför delstaten. Dessa regler och restriktioner kan skapa hinder för vissa människor.
Vårdgivare kan inte ge vissa tjänster virtuellt. Du måste ha ett personligt besök för blodprov, bildundersökningar och fysiska undersökningar. Det här är viktiga diagnostiska tester som kan utesluta och bekräfta olika tillstånd. Forskning har visat att felaktiga diagnoser är vanligare virtuellt än personligen.
Data är inte alltid säkra om du använder personliga eller offentliga Wi-Fi-nätverk för att träffa en vårdgivare virtuellt. Det är möjligt att tredje parter kan komma åt eller sälja din hälsodata. Du använder din personliga telefon eller bärbara dator för att använda distanssjukvårdstjänster och träffa en vårdgivare på en privat, säker plats.
Viss evidens tyder på att telemedicin kan vara mindre tillgänglig för äldre vuxna och de som har kognitiva svårigheter. Äldre vuxna kan till exempel ha mindre kunskap om teknologi än yngre vuxna.
Telemedicinmodellen fungerade bra för COVID-pandemin. Människor kanske föredrar att hantera sina tillstånd utanför en sjukhusmiljö.
Vårdgivare kan använda telemedicin för att hantera andra andningsinfektioner och hälsotillstånd, som astma och hjärtsvikt. Det är ett sätt att övervaka människor för specifika sjukdomar och hålla dem borta från sjukhuset. Emellertid är det fortfarande viktigt att patienter också ses för personliga besök och inte helt förlitar sig på distanssjukvård för dessa typer av kroniska tillstånd.
Vårdgivare kan skicka hem människor med eller leverera utrustning, till exempel för att övervaka syrenivåerna. Människor kan också använda vågar hemma som informerar vårdgivare om vätskeretention, vilket är ett tecken på hjärtsvikt.
Telemedicin hjälpte till att hantera spridningen av COVID under pandemin. Vårdgivare kunde behandla och övervaka människor virtuellt, vilket hjälpte till att minska sjukhusinläggningar. De kan fortsätta att använda distanssjukvårdstjänster för att behandla människor med kroniska tillstånd, som astma eller hjärtsvikt.
Denna teknik kan öka tillgången till sjukvård för människor på landsbygden och kan vara kostnadseffektiv. Den kan fortfarande begränsa vissa aspekter av vården och medföra integritetsbekymmer, så mer åtgärder behövs för att utveckla telemedicin.
Informationen i denna historia är korrekt vid publicering. Men eftersom situationen kring COVID-19 fortsätter att utvecklas, är det möjligt att viss information har förändrats sedan publiceringen. Trots att Health försöker hålla våra historier så uppdaterade som möjligt, uppmuntrar vi också läsare att hålla sig informerade om nyheter och rekommendationer för deras egna samhällen genom att använda CDC, WHO och deras lokala folkhälsomyndighet som resurser.
