Utforskar hur stressiga livshändelser påverkar internaliserande och externaliserande symtom på psykopatologi i barndomen

17 november 2024EgenskaperDenna artikel har granskats enligt Science X:s redaktionella process och riktlinjer. Redaktörer har framhävt följande attribut samtidigt som de säkerställt trovärdigheten i innehållet:FaktagranskadKolleger har läst och granskat denSäker källaKorrekturlästav Ingrid Fadelli, Medical XpressTidigare psykologiska studier har konsekvent lyft fram kopplingen mellan ogynnsamma och traumatiska livshändelser och mentala hälsoproblem. En bättre förståelse för det komplexa förhållandet mellan stressande livshändelser och uppkomsten av psykopatologi hos barn kan informera psykoterapeutisk praxis och potentiellt möjliggöra utvecklingen av mer effektiva ingripanden.Forskare vid Boston Children's Hospital genomförde nyligen en longitudinell studie som utforskade effekterna av tidpunkten för stressande händelser, exponeringen för olika typer av trauma och familjens motståndskraft på upplevelsen av internaliserade och externaliserade symtom på psykopatologi hos barn. Deras resultat, publicerade i Communications Psychology, lyfter fram specifika faktorer som kan påverka uppkomsten av mentala hälsoproblem efter svåra livshändelser."Associationsförhållandet mellan stressande upplevelser och psykopatologi är väl dokumenterat," skrev Viviane Valdes, Dashiell D. Sacks och deras kollegor i sin artikel. "Dock behövs studier för att förstå påverkan av tidpunkten för stressande händelser, typer av traumatiska upplevelser och familjens motståndskraft på internaliserande och externaliserande symtom i tidig barndom. Den nuvarande studien använde en longitudinell design för detta ändamål."Som en del av deras studie undersökte Valdes, Sacks och deras kollegor effekterna av stressande händelser på två olika typer av psykopatologiska upplevelser, nämligen internaliserande och externaliserande symtom. Internaliserande symtom, såsom ångest, depression, social tillbakadragenhet och psykosomatisk smärta, innebär att rikta smärta och känslor inåt. Å andra sidan manifesteras externaliserande symtom som dysfunktionella beteenden riktade utåt, såsom aggression, impulsivitet, hyperaktivitet och trots mot auktoriteter.Forskarna rekryterade 456 föräldrar och bad dem att fylla i samma frågeformulär vid olika tidpunkter, specifikt när deras barn var spädbarn och sedan när de var 2, 3, 5 och 7 år gamla. Frågeformuläret de fyllde i var utformat för att få information om stressande och traumatiska händelser som barnen kan ha upplevt, samt familjens motståndskraft och eventuella symtom som barnen uppvisade.Intressant nog fann forskarna att stressande händelser som upplevdes vid 1-2 års och 2-3 års ålder förutsade internaliserande symtom endast hos kvinnliga deltagare. De manliga barnen som deltog i studien uppvisade däremot inte signifikanta internaliserande symtom när de hade upplevt fler stressande händelser under sina första år i livet."För externaliserande symtom vid 3 års ålder var varje utvärderad tidpunkt signifikant associerad med fler symtom på båda," skrev Valdes, Sacks och deras kollegor. "Vid 5 års ålder var både internaliserande och externaliserande symtom associerade med ett större antal stressande händelser vid varje tidpunkt och över könen. Det fanns bevis för tidsmässiga effekter, inklusive kumulativa effekter, känsliga perioder och sena effekter."Sammanfattningsvis betonar forskarnas resultat tre faktorer som verkar påverka uppkomsten av psykopatologi i tidig barndom efter stressande upplevelser. Dessa faktorer inkluderar timingen för stressande händelser, typen av traumatiska erfarenheter och vissa aspekter av en barnfamiljs motståndskraft."Exponering för interpersonellt trauma var associerat med större internaliserande symtom, medan både interpersonella och icke-interpersonella traumatiska upplevelser var associerade med större externaliserande symtom," skrev forskarna."Aspekter av familjens motståndskraft, inklusive högre nivåer av familjens engagemang, förmågan att möta utmaningar och upplevelsen av kontroll minskade risken för internaliserande symtom, medan endast en större känsla av kontroll minskade risken för externaliserande symtom vid 7 års ålder, även i sammanhanget av trauma."Valdes, Sacks och deras kollegor samlade in värdefull nyinsikt som kunde informera utvecklingen av förebyggande och terapeutiska ingripanden som syftar till att mildra den negativa påverkan av tidiga stressande händelser på mental hälsa. Deras arbete kunde också inspirera andra forskarteam att undersöka det unika bidraget från de tre faktorer de undersökt till psykopatologi (dvs. tidpunkten för stressande händelser, typen av trauma och aspekter av familjeresilience). Mer information: Viviane Valdes et al, Stress timing, trauma exposure, and family resilience differentially affect internalizing and externalizing symptoms at 3, 5, and 7 years of age, Communications Psychology (2024). DOI: 10.1038/s44271-024-00151-z © 2024 Science X Network