En vanlig köksredskap kan hjälpa till med koalaverning

Kända för sina fluffiga öron, runda ansikten och stora svarta nosar tillbringar koalor mestadels sin tid med att slumra i kronorna av eukalyptusskogar. Deras böjelse för att sitta högt uppe och röra sig väldigt lite gör dessa australiska ikoner svåra att spåra. Men det kan snart förändras tack vare en ny teknik som kan "sniffa" upp koalors positioner. Metoden, beskriven den 13 oktober i Journal of Applied Ecology, fångar DNA som flyter runt i pungdjurets naturliga miljö med hjälp av filter gjorda av ostduk, en tunn tygbit som vanligtvis finns i kök. Fäst mellan två rostfria plattor testades ostdukfiltren på 26 platser i fyra naturreservat över hela Queensland, Australien. Varje plats fick två filter - ett placerat cirka 1,5 meter ovanför marken med en fläkt som mekaniskt drog in luft, och ett annat placerat närmare marken för att fånga upp eventuellt skräp. Efter några dagar hämtade forskarna filtren och analyserade det genetiska materialet som fångats. Till deras förtjusning identifierade forskarna koalornas DNA samt DNA från elva andra arter som är kända för att leva i området, inklusive trädkängurur (Wallabia bicolor) och ringsvanspungråttor (Pseudocheirus occidentalis). Populationerna av koalor (Phascolarctos cinereus) har drastiskt minskat de senaste åren på grund av omfattande skogsbränder och sjukdomar. År 2022 förklarade den australiska regeringen att koalor är hotade i vissa delar av landet. Konservationssatsningarna har hittills förlitat sig på sofistikerad utrustning inklusive värmekameradrönare och ljudinspelare för att upptäcka koalor. Forskarna säger att den nya DNA-samlaren är billigare och kräver färre tekniska färdigheter att använda. "Det är väldigt enkelt," säger evolutionsbiologen Celine Frere från University of Queensland i Brisbane, Australien. "Tanken är att få medborgarforskare, privatfastighetsägare och skolelever att bege sig ut och använda filtren." Arbetet lägger ännu ett verktyg i forskarnas arsenal för att upptäcka miljö-DNA, eller eDNA. Andra forskare har sugit upp luften på djurparker och i skogar, torkat av växtligheten och till och med skurat filtren på luftföroreningsmätstationer för eDNA. "Några av arbetena i denna studie är riktigt viktiga första steg," säger ekologen Matthew Barnes från Texas Tech University i Lubbock. Experimentet genomfördes i en okontrollerad miljö, där det finns mycket osäkerhet - och en risk att starka vindar eller regn kan påverka resultaten. "Det faktum att de ändå lyckades något är verkligen uppmuntrande," säger Barnes. Frere och hennes team arbetar nu med att bygga upp en databas med genetisk data för olika arter, "så att vi har en referens som gör det möjligt för oss att använda eDNA till dess fulla potential," säger hon.