Solstråle: NASA fångar intensiva X-klass solfläckar

NASA:s Solar Dynamics Observatory fångade denna bild av en solfläck, synlig som den ljusa blinkningen på solens lem den 27 maj 2024, med en bild av jorden infogad för skala. Bilden visar ett urval av extrem ultraviolett ljus som lyfter fram det extremt heta materialet i fläckar och som är färglagt i rött. Kredit: NASA/SDO

NASA:s Solar Dynamics Observatory (SDO), som kontinuerligt övervakar solen, fångade nyligen bilder av två kraftiga X-klass solfläckar. Den första fläcken klassificerades som en X2.8 och nådde sin kulmen vid 3:08 på morgonen ET den 27 maj 2024. Den andra, klassificerad som en X1.4, nådde sin kulmen vid 10:37 på morgonen ET den 29 maj 2024.

Solfläckar är intensiva stötar av strålning som uppstår på solen när magnetisk energi som har byggts upp i solens atmosfär plötsligt frigörs. De sänder ut energi över hela det elektromagnetiska spektrumet, från radiovågor till gammastrålning. Dessa fläckar kan vara från minuter till timmar och åtföljs ofta av utkastningen av solmaterial som kallas koronala massegjektioner (CMEs).

NASA:s Solar Dynamics Observatory fångade denna bild av en solfläck – som kan ses i den ljusa blinkningen till vänster – den 29 maj 2024. Bilden visar ett urval av extrem ultraviolett ljus som lyfter fram det extremt heta materialet i fläckarna och som är färglagt i orange. Kredit: NASA/SDO

Styrkan hos solfläckar klassificeras baserat på deras ljusstyrka i de röntgenstrålningar som observeras av satelliter, som GOES-rumfarkosten. Dessa klasser betecknas som A, B, C, M eller X, med A som den svagaste och X den starkaste. Varje klass representerar en tiofaldig ökning av energiutsläppet, och inom varje klass används en finare skala från 1 till 9 för att ge mer detalj. Till exempel:

Klassificeringen av en fläck, som X2.8, indikerar en X-klass fläck med en ljusstyrka på 2.8 på den logaritmiska skala som används för att mäta röntgenstrålning. Denna skala är viktig för att förstå och förutse de potentiella effekterna av solfläckar på rymdmiljön runt jorden och de olika teknologier och system som kan påverkas av ökade nivåer av solstrålning.

Den här animationen av Solar Dynamics Observatory visar det ovan jorden när det vänds mot solen. SDO är utformat för att hjälpa oss att förstå solens inflytande på jorden och nära jordens utrymme genom att studera solens atmosfär på små rymdskalor och tid och i många våglängder samtidigt. Kredit: NASA / Goddard Space Flight Center Conceptual Image Lab

NASA:s Solar Dynamics Observatory (SDO) är ett uppdrag som ägnas åt att förstå solens inflytande på jorden och dess nära jordens miljö. Lanserat den 11 februari 2010, är SDO en del av NASA:s Living With a Star (LWS) program, som syftar till att studera aspekter av det sammanlänkade sol-jordsystemet som direkt påverkar liv och samhälle.

SDO:s primära mål är att få insikter i solens atmosfär och dess magnetfält, att förstå hur energi lagras och släpps ut i solens atmosfär (som i solfläckar och koronala massegjektioner), och att mäta de solvariationer som påverkar livet på jorden och dess tekniska system. Genom att tillhandahålla nästan kontinuerliga, högupplösta observationer av solen i flera våglängder, spelar observatoriet en avgörande roll för att förbättra vår förmåga att förutsäga rymdväderevenemang.

Observatoriet är utrustat med tre mycket känsliga instrument:

SDO:s data är grundläggande för vår förståelse av solens komplexa och dynamiska beteende och har avsevärt förbättrat rymdväderprognoser.